Senaste månaderna har varit tuffa. dödsfall, begravningar, orimliga krav och en mental kollaps när det falska skenet jag hållit uppe under såpass lång tid bara bestämde sig för att explodera som en granat i mitt ansikte. helt utan timer och utan förvarning satte den min annas kontrollerade harmoni i kaos och lämnade mitt fysiska skick utmärgt, brutet och bortglömt med en bitter eftersmak av mental ensamhet och övergivenhet. min farfar som tidigare gick bort iår brukade säga:

"familjen och riktiga vänner är som stjärnor. dem syns inte alltid och det är långt ifrån du jämt lägger märke till dem. men när mörkret är som tätast och livet som kallast, det är då de kliver fram och skiner extra för din tillvaro"

men vad gör man när den så kallade familjen inte fysiskt finns? och de så kallade klipporna till vänner isjälva verket bara är småsten som vill undvika att bli grus eller eller likt regn bara gör helvetet värre?

svaret är att man tar itu med skiten själv. istället för att gräva ner sig i en grav av självömkan och depretion går man tillbaka in i sig själv och hittar guldkornen i vardagen som gör livet värt att kämpa för. man står på sig mot livet när den spöar en som mest och tar man tag i den frustande helvetestjurens horn och stirrar den i vitögat innan man ger den en sån fet smäll som skulle fått livets barnbarn att födas snurriga.

på senaste tid har jag låtit livet sparka mig till en tragisk pöl och lämnat mig i ett mörker jag inte trodde skulle gå att ta sig ur. efter varje slag växte sig lågan i mig allt starkare. det som en gång var ett glödkorn nära att slockna hade växt sig till ett starkt inferno likt 1000 solar. solar av hat, solar av ilska, solar av vrede. solar som enkelt skulle kunna utplåna universum och fortfarande ha mängder med energi kvar. I was once again newborn and alive.

jag kände återigen en känsla med blandade reaktioner en kraft som fick mig att känna mig oövervinnerlig men som på samma gång gjorde mig mer sårbar än jag varit innan. en kraft som gav mig känslan att jag med lätthet skulle klara allt, men som gick över styr med enkelhet skulle kunna ta över mitt sinne och som så många gånger innan försätta mig i trubbel. någonting var tvunget att hända snabbt för att hålla energin i schack innan den skulle förgöra mig. med enorma krafter komer ju trotts allt enormt ansvar. gymmet blev min räddning.

mitt andra hem som funnits där för mig så många gånger i det förflutna, som jag nästan försummat pga att jag fokuserat på fel saker. efter val av gymutrustning och med nya gymskor begav jag mig mot skrotens, och dunka dunka musikens förlovade hemland och berusade mig snart i välkända dofter av linniment, svett och ambitioner till nya mål, damparfym. det var dags att släppa loss energin i form av hård träning. en träning som skulle hålla mig i ett järngrepp som en besatt hund med sina käftar runt sitt byte.

Pounding out aggression
Turns into obsession
Cannot kill the battery

efter 3 timmar intensivt lyftande, en säck som i sina gnislande kedjor bönande om nåd och muskler mörare än nymald köttfärs på ica hade all mörk energi som tidigare hemsökt mitt sinne flytt sin kos. kvar fanns bara känslan av välbehag, inre ro och självbelåtenhet på nytt slagit rot i mitt sinne. istället för att känna mig som en vandrande katastrof som när som helst skulle innebära jordens undergång kände jag mig som en superhjälte. en superhjälte som använt alla sina krafter ansvarsfullt på ett konstruktivt sätt och räddat dagen från en mardröm och en person i nöd. mig själv.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

så kom dagen. dagen då man inser de man trodde var bra i själva verket var en fasad. i 5 år har jag jobbat timmar hos samma arbetsgivare. slitigt. anspråkslöst dykt upp dag ut och dag in med kort varsel. nackskadan blivit värre, ena armbågen har drag...

allt var en ända röra. är en ända röra. and for the looks of it, probably Always wil be one. samhället idag är ett kaos. folk går och är rädda, folk litar inte på främlingar, vågar inte ingripa rent utåt sätt. när de kommer till den mentala biten o d...

så var det då bara att sätta igång. nu när man "vet vad allt bottnar sig i. då är det väll bara att starta. att sparka igång, att få tummen ur röven, ändan ur vagnen osv. för inte vill du väll må dåligt. du måste göra det, du måste göra det för din f...

kom till en konklution igår. en konklution som delvis intresserar mig, men som mestadels skrämmer mig. jag har kommit på ett sätt att eliminera en av mina större problem ur ekvationen. nackdelen är att jag måste använda mig av ett annat problem för a...

har funderat mer o mer på min teori. det faktum att jag varit för trångsint, för naiv och blind för mina brister. det faktum att man inom loppet av 10 år går fran elitidrottare och lovande talang till ett stort misslyckande. det som stör mig mest är ...