när har man nått botten. är det när man krashat hårt och mist allt? eller räknas botten som nåd när man börjar förlora sig själv i ett djupt dunkel man inte känner igen? samma dunkel dimma som får en att tänka annorlunda, agera annorlunda och dörändras. förändring kan i fall vara bra, men i minst lika många negativa. 2013 är ett år som plågat mig svårt och var just ett sådant dunkel för mig. all sorg, saknad och alla misslyckanden, samtidigt som myndigheterna flåsat en i nacken resulterade med att jag knäktes och försvann i ett mörkt hål. ett hål som ätit mina sinnen och förändrat mig till en minst lika mörk gestalt som på utsidan verkar oberörd, men på insidan gör sitt bästa att hålla skiten ihop. samma insida som var natt förgiftar mitt undermedvetna med mardrömmar och våldtar min självaktning med negativ energi.

detta dunkel har gett mig insomnia som styr mig med järnhand jag har  börjat dricka mer sprit än tidigare, spendera pengar jag inte har på saker jag inte behöver, fått mig att ljuga för de ja tror att jag älskar och bryr mig om samtidigt som jag tar min flickvän för givet utan att veta om jag älskar henne eller inte.

det är när hela ens liv känns patetiskt, tomt och meningslöst som man ska vakna. människan har en tendens att tåla fruktansvärt mycket. en förmåga att absorbera sorg, saknad och smärta som en svamp. men även den största svampen får tillslut nog. det är när ens personliga svamp nått bristningsgränsen som man ska sätta sig ner och värdesätta sitt liv. istället för att skada sig och behandla sig själv värre än skit man får under skorna, istället vakna upp och fråga om allt är värt det.

jag har bollat frågan många gånger i huvudet fram och tillbaka. är mitt liv värt att leva? är individen jag bor i värd at hålla vid liv och gör han någon nytta? jag har fått olika svar på frågorna beroende på när jag frågat mig dem. det vore så enkelt att bara dra ur sladden. merparten av tiden känns de som det ända rätta. samhället vi lever i är trotts allt genomsyrad av ondska, girighet, lust, svek, hämd, frossa vrede och föräderi. varför ödsla någon tid på detta helvete över huvud taget? det är när man ser döden i vitögat i sista stunden av sin patetiska existens som man vaknar. även om jag mer en gärna skulle ta egositens väg och bara avsluta allt vore det just egoistisk. även om man själv inte fruktar döden eller känner någon smärta när man lämnat scenen för kuliserna, så påverkas alla andra i ens omgivning.

i mitt fall skulle det inte skada mig att trycka av avtryckaren. utan alla som man ser bryr sig. de närmsta som gör ens dag och de fantastiska krafter som försöker sprida kraft. det är när man ger upp på grund av ondska som ondskan frodas. för varje offer den tar växer den sig starkare och plågar någon annan i ens frånvaro.

därför blir mitt uppvaknande den här bloggen. mitt sätt att spotta döden och ondskan i ansiktet och fortsätta leva till dess förakt. mitt sätt att visa världen att det inte är försent även om man nått botten. i detta nu ska jag bryta denna destruktiva resa. men istället för att hoppa av mitt i tunnen för att jag känner mig tvingad, tänker jag åka vidare till min slutstation. detta blir den svåraste och viktigaste striden jag behövt anta, striden mot mig själv och mina inre demoner. detta är min väg tillbaka.

It is better to conquer yourself than to win a thousand battles. Then the victory is yours. It cannot be taken from you, not by angels or by demons, heaven or hell. - Buddah

http://www.youtube.com/watch?v=G0AAhOvZflg

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

så kom dagen. dagen då man inser de man trodde var bra i själva verket var en fasad. i 5 år har jag jobbat timmar hos samma arbetsgivare. slitigt. anspråkslöst dykt upp dag ut och dag in med kort varsel. nackskadan blivit värre, ena armbågen har drag...

allt var en ända röra. är en ända röra. and for the looks of it, probably Always wil be one. samhället idag är ett kaos. folk går och är rädda, folk litar inte på främlingar, vågar inte ingripa rent utåt sätt. när de kommer till den mentala biten o d...

så var det då bara att sätta igång. nu när man "vet vad allt bottnar sig i. då är det väll bara att starta. att sparka igång, att få tummen ur röven, ändan ur vagnen osv. för inte vill du väll må dåligt. du måste göra det, du måste göra det för din f...

kom till en konklution igår. en konklution som delvis intresserar mig, men som mestadels skrämmer mig. jag har kommit på ett sätt att eliminera en av mina större problem ur ekvationen. nackdelen är att jag måste använda mig av ett annat problem för a...

har funderat mer o mer på min teori. det faktum att jag varit för trångsint, för naiv och blind för mina brister. det faktum att man inom loppet av 10 år går fran elitidrottare och lovande talang till ett stort misslyckande. det som stör mig mest är ...