har funderat mer o mer på min teori. det faktum att jag varit för trångsint, för naiv och blind för mina brister. det faktum att man inom loppet av 10 år går fran elitidrottare och lovande talang till ett stort misslyckande. det som stör mig mest är inte att det har skett, utan snarare det faktum att jag tillåtit det att ske. att jag likt ett barn i en fantasivärld, skuttandes runt och blundat och låtsas att allt var anorlunda. alltid lika bra på att skratta och le oavsett om världen världen blomstrade eller stod i krig. tror mycket av min fasad och mitt sätt att leva med ett helvete kommer från min uppfostran. näst yngsta barnet i en skara på 5 tenderar att man går ouppmärksammad under radarn. då man inte var minst missade man rampljuset samtidigt som ens 10+ år äldre syskons problem/händelser alltid var större. att av sin familj bli kategoriserad som den skötsamme utan att egentligen veta. att bli ett spöke som vissa dagar mer än andra undrade om man fanns eller inte. om man betydde något och som alltid satte sitt eget liv som mindre värt än de av ens syskon. att redan som ung pojke bli försummad och klara sig själv tenderar att göra en del med en. 

under lång tid har man under sin fasad inte ens tänkt att man haft problem. mer bara konstaterat dem som en bortskämd unge med aldeles för mycket julklappar. man kollar som hastigast för att sedan avfärda dem när de inte passat. men likt iglar i min hjärna har problemen inte försvunnit, utan sugit sig tag i hjärnan och dykt upp som en skara ninjor när man är som mest ovetandes. att säga det högt för sig själv har en dubbel värkan. samtidigt som det är en skön känsla att ge sig själv igenkännande, att bekräfta att man inte är en robot, utan en mänsklig individ gör att man växer på ett annat sätt. samtidigt som den bittra eftersmaken tenderar att få en att känna sig mysslyckad då alltinte är som de borde. 

så hur tar man sig upp från skiten. när man vet att det är problem och vad majoriteten av dem bottnar sig i borde det helt logiskt vara glassklart att det bara är att gå till attack. som en grupp hungerplupska vargar som väntat aldeles förlänge på det där vilsna villebrådet som inte heller den ätit på länge. det mänskliga sinnetkan i obalans få även den starkaste av krigare ur balans. sinnet är verkligen som ett fängelse varav en snabb drastisk lösning vore susen. men man slåss inte bra från en bur. en trång och mörk plats som håller en fången i sig själv. en kraft som tvingar en att leva sitt liv på knäna, blödandes o rädd för att misslyckas. för att komma ut ur det hela, och lämna fängelset and never look back. ett sätt är att lägga allt bakom sig och försöka söka lite solitude hos ett gäng vänner. att bara släppa allt vad vardag o problem heter. släppa alla måsten, tvång och plikter som skapar denna stormen jag är fången i. vissa skulle se det som att fly sina problem, att det är ännu ett sätt att blunda för dem. känt barn har många namn. namnet jag väljer är semester. en chans till att kunna finna klarhet och energi att orka ta sig an alla problem. en taktisk reträtt för en counter attack.

"ibland är ända vägen framåt, två stora steg bakåt"

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

så kom dagen. dagen då man inser de man trodde var bra i själva verket var en fasad. i 5 år har jag jobbat timmar hos samma arbetsgivare. slitigt. anspråkslöst dykt upp dag ut och dag in med kort varsel. nackskadan blivit värre, ena armbågen har drag...

allt var en ända röra. är en ända röra. and for the looks of it, probably Always wil be one. samhället idag är ett kaos. folk går och är rädda, folk litar inte på främlingar, vågar inte ingripa rent utåt sätt. när de kommer till den mentala biten o d...

så var det då bara att sätta igång. nu när man "vet vad allt bottnar sig i. då är det väll bara att starta. att sparka igång, att få tummen ur röven, ändan ur vagnen osv. för inte vill du väll må dåligt. du måste göra det, du måste göra det för din f...

kom till en konklution igår. en konklution som delvis intresserar mig, men som mestadels skrämmer mig. jag har kommit på ett sätt att eliminera en av mina större problem ur ekvationen. nackdelen är att jag måste använda mig av ett annat problem för a...

Stormens Öga   det finns många liknelser. många sätt att se på saker o ting. många sätt att uppfatta hur en situation egentligen ligger till. vissa beskriver de som att man sitter i skiten. en dynghög man helt enkelt sitter fast i och inte kan ta...